• Gert Olsson

Att jaga björn



För någon månad sedan läste jag en artikel i en av våra dagstidningar som handlade om en björn som upprepade gånger tog sig in på en tomt. Till slut blev man tvungen att avliva djuret. Vad jag har funderat på sedan jag läste om denna incident var inte själva avlivandet i sig utan ett citat från en viltsamordnare: "Det är aldrig roligt att behöva ta beslut om avlivning. Det hade varit bättre om björnen fått leva vidare och bli en jaktbar resurs till hösten".


Ovanstående utsaga visar ju på ett tydligt sätt hur de flesta ser på naturen - en resurs som vi människor kan dra nytta av. Det var inte björnens liv i sig som var det värdefulla utan möjligheten att den skulle kunna fylla en jägares frys som kom i första hand.

Detta synsätt genomsyrar ju samhället i stort idag. Vi värderar bara det som vi själva kan ha nytta av. Hörde också en intervju med en kvinna som var expert på fästingar. Hon fick så småningom frågan om vad fästingar gör för nytta. Denna kloka kvinnan svarade: "Ja, till nytta för sig själv".


Ett aktuellt område där nyttan för människan på ett påtagligt sätt sätts före nyttan för den biologiska mångfalden blir ju extra tydligt i dagens skogsbruk. De sista resterna av gammal skog utanför reservaten håller på att falla i nyttans namn. Ja, faktiskt inom reservaten också, där granbarkborren spridit sig. Dock håller en stark opinion på att ta form till skydd för dessa skogar både hos allmänheten och bland forskare. Man kan ju då fråga sig om det räcker mot krafter där nyttan enbart handlar om hur man ska kunna få ut mesta möjliga pengar ur resursen skogen på kort tid. De skogsbrukare som idag har förstått att nyttan för oss människor måste balanseras mot nyttan för naturen är en försvinnande liten del av de som äger skog.



Jag tror att ett nytt synsätt baserat på respekt och vördnad för livet i den biologiska väven är nödvändig för vår överlevnad. Då kommer vi att inse att nyttan för oss inte går att skilja från nyttan för våra medvarelser, stora som små.


Nedanstående ordspråk har vi nog hört förr, men det är synnerligen aktuellt fortfarande:


”Inte förrän det sista trädet har huggits ner. Inte förrän den sista floden har blivit förgiftad. Inte förrän den sista fisken har fångats. Inte förrän då kommer den vite mannen att märka att pengar inte går att äta.”

- Creeindianskt ordstäv


57 visningar1 kommentar

Senaste inlägg

Visa alla