Som fotograf fullkomligt älskar jag dimma! Tror många håller med om det. Stämningen förändras och i den gamla skogen blir ljuset lätt och trolskt. I dag var det en sådan morgon. Dimman var inte så tät, men tillräckligt för att skapa mystik som också kunde förstärkas med kamerarörelser på långa exponeringstider. Till ackompanjemang av taltrast, gärdsmyg, hackspettar och orrspel på avstånd kunde jag åtnjuta morgonkaffet på en gammal låga.
Tyvärr är det inte bara skogens dimridåer som tankarna snurrar kring vid kaffetermosen. Nyss fick vi höra om ytterligare attacker mot nyckelbiotoper i skogen då skogsstyrelsen tar bort 9000 av dessa från deras karttjänster och det på direkt begäran från skogsbolagen. Nu kan alltså inte skogsstyrelsen eller för den delen allmänheten och skogsintresserade inte längre se vad som är en nyckelbiotop och sannolikt kommer resten av skogsbolagen att göra likadant. Målet verkar vara att bolagen själva ska bestämma vad som är nyckelbiotop eller rent av dölja att man avverkar i en sådan. Det är inte utan att man blir trött, förbannad och uppgiven på en och samma gång. Sakta föröder vi vårt skogslandskap och lämnar snart inte ens de minsta bitarna kvar av gammal skog. Granplantagen breder ut sig med förfärande hastighet och i samma takt minskar skogens biologiska mångfald. Kan vi hoppas på att EU sätter stopp för detta moderna baggböleri?
Taltrasten har tystnat och dimman har lättat. Återigen en morgon i "min skog" som skänkt glädje och ro till själen. Tofsmesens piruetter i grenverket ger en fin avslutning på morgonen. Inga bilder blev det på den lille gynnaren, men det spelar inte så stor roll. Det är upplevelsen som räknas.
