De är förtrollande och vänder på verklighetsuppfattningen. Vad är upp och vad är ned, framför eller bakom? Dimridåerna kommer och går. För varje sekund ändras de en aning när de smyger över tjärnens spegelblanka yta. Det är lite som hur världen känns just nu - kampen mellan ljus och mörker i ett alltmer diffust gränsland där ren ondska råder och där ett krympande fält av ljus inte riktigt får fäste.
Jag har alltid varit positiv till sinnet och försökt att tro att allting nog ordnar sig till det bästa. Den föreställningen får sig mer och fler törnar. När man tror att mänskligheten inte kan hitta på mer jävelskap dyker det alltid upp någon ny svärta och helt plötslig har vår acceptans förflyttats ett steg till in i en den mörkare nyansen. Det verkar vara så det fungerar i allt från insläpp av främlingsfientliga strömningar i finrummet till fullständig förnekelse av hoten mot vår egen existens och vår sinnrika förmåga att ha ihjäl varandra i tron att det är för en god sak.
Det verkar som vi inte nått botten i tjärnens mörker och kanske måste vi nå ännu djupare innan vi äntligen förstår att mörkrets dragningskraft inte tar oss den rätta vägen in i framtiden. När vi då nått botten (om vi inte redan är där) får vi hoppas att det finns nog med kraft för att ta oss upp ur det svarta vattnet och med gemensamma krafter göra den här planeten till en ljus plats att leva på för alla. Måtte det inte vara för sent!
