Sena timmen vid havet

Snöfallet hade övergått i regn och jag hade just intagit fika sittande i bilen. Funderade på om jag skulle åka hem i stället för att ge mig ut på en fototur. Jag sitter och slökikar på fåglarna vid Getteröns fågelreservat. Det är nästan bara kråkorna som håller hov. Naturens städpatrull tar visst aldrig ledigt. Nåväl, jag kör väl ut till Femte Vik och vänder i alla fall. Väl där upptäcker jag att det slutat regna. Jamen, då får det väl bli en tur i alla fall då. Lagom till de fösta klipporna vid havsbandet lyser det till lite i himlen samtidigt som det är en grå vägg av moln vid horisonten. Ett helt underbart ljus tar vid och kontrasterna mellan det tunna snötäcket på klipporna, havet och himlen ger perfekta förutsättningar för någon timmes fotografering.

Hällkar med vitpudrad omgivning blir som gjort för svartvita bilder. Det är som någon hällt ut florsocker över klipporna, Efterdyningar från den senaste stormen rullar in och ute på Gubbanäsan (fyndigt namn) slår vågorna upp mot hällarna. Några bilder till och så försvinner magin när skymningen tar vid. Glad för att inte ha låtit lättjan ta över, traskar jag tillbaka med åtminstone något användbart på minneskortet.