Piazzale Michelangelo i Florens vimlar av folk. Förväntansfulla turister och stadsbor väntar på att solen ska sänka sig över den vackra staden. Floden Arno flyter under broarna där den mest kända Ponte Vecchio med sina juvelerarbutiker utgör en förgrund i kvällens tavla. Solen har dolt sig bakom en molnskärm men kastar fina strålar ner mot horisonten. Folk tar selfies, har picnic och lyssnar på musik. Det är helt enkelt en skön stämning som kanske också förstärks av att de just denna dag, den 25 april, är Italiens befrielsedag - Festa della Liberazione, då nästan alla är lediga. Den firas till minne av Italiens befrielse under andra världskriget 1945.
Riktar man blicken åt höger tronar domkyrkan Santa Maria del Fiore upp sig som ett monument mitt i den gamla stadskärnan. Man kan ha olika tankar kring dessa grandiosa byggnader och varför man måste bygga gigantiska katedraler åt en gud som verkar vilja att vi ska leva ett enkelt liv. Ändå kan man inte låta bli att fascineras av mannen som byggde kupolen, Filippo Brunelleschi. Han fick förtroendet att ta sig an detta uppdrag år 1416. Den stod färdig 1436 och ingen visste egentligen hur konstruktionen fungerade eftersom han inte efterlämnat någon ritning. Något liknande hade aldrig byggts förut. Visst känns det spännande att det genom alla tider funnits människor som gjort nya saker som fört mänskligheten framåt. Thomas Edison fick hålla på länge innan han fick till en glödlampa som fungerade. Christoffer Polhem gjorde framsteg inom mekaniseringen av gruvnäringen. Gustaf Dalén uppfann system för fyrbelysning. Listan kan göras lång och naturligtvis finns det uppfinningar som inte borde tillkommit eller som utnyttjats på ett för mänskligheten negativt sätt.
Min tanke när jag njuter av solnedgången över Florens är att det ändå finns hopp genom kloka människor som kan göra saker som aldrig gjorts förut. Nu behövs det mer än någonsin om vi ska klara de gigantiska problem som ligger framför oss. Gamla lösningar duger inte längre. Våra utmaningar är väl kända och bortom allt tvivel. Dags att släppa taget om det som inte fungerar och tänka fram ett nytt samhälle i samklang med allt levande. Jo, jag vet, det går just nu i en annan riktning. Kanske för att det ska bli ännu tydligare vilken väg vi ska ta in i framtiden. De finns där trots allt, strimmorna av hopp.
Solen sänker sig bakom bergen och det varma ljuset speglar sig i Arnos vatten. Människorna börjar att röra på sig och det är dags att fortsätta till en restaurang som avslutning på frihetsdagen. Vi följer deras exempel och njuter av den goda italienska maten och det utsökta vinet.
Comentários