Det är nästan så att himlen förmörkas när årsungarna tillsammans med sina föräldrar övar på luftakrobatikens ädla konst. Som skjutna ur en kanon görs små utfall, oftast parvis jagande varandra, i trädgårdens hinderbana. Träd och buskar tillsammans med husknutar och staket bekymrar inte dessa lufthavets virtuoser. Elegant manövrerar svalorna lekande lätt förbi både naturliga och av människan konstruerade hinder.
Bland de dödsföraktande flygakrobaterna finns två arter. Både ladusvala och hussvala samsas om luftutrymmet i kvällsljuset. Mellan flygövningarna tas det en välbehövlig paus i de höga björkarnas yttersta grenar. Några tornseglare gör svalorna sällskap och om det går vilt till bland svalorna så gör dessa aerodynamiskt välformade kroppar än mera våghalsiga turer när de på svirrande vingar kastar sig i oförutsägbara riktningar för att i nästa sekund vara borta.
På andra sidan huset hos grannen finns en telefonstolpe med vidhängande telefontråd som mig veterligen inte har fyllt någon kommunikationsfunktion på flera år. Här samlas ofta svalorna i täta klungor frampå sensommaren. Nu när mobilnätet tagit över från det mer fysiska nätet i form av trådar härs och tvärs mellan kontakthungrande människor kan man ju undra hur det går med svalorna. Minskar de i antal när vi lagt ner elledningar i marken och gjort oss av med telefonens trådar? Var ska de nu sitta och tjattra om flygrutten till Afrikaland? Nåväl, några välväxta björkar i en trädgård verkar ju också duga.
Bilden ovan är från Albanien där det minsann finns jättemånga trådar kvar i luften för trötta vingar att vila sig på. Antagligen är det en mellanlandning inför vidare färd norrut. "Ska vi flyga till Sverige i år igen, eller kanske kunde det vara roligt att prova något nytt - Danmark har jag hört ska vara bra". Ja så kanske det kan låta på svalska inför kommande års reproduktionsresa.
I alla fall så njuter vi i fulla drag med ett glas rött i handen till skådespelet av svalkroppar som klyver luften med stor virtuositet i sommarkvällen.