För några dagar sedan hade jag bestämt mig för en fototur på morgonen. Jag hade känt mig lite låg några dagar och tröttheten lurade mig att, trots utlovade goda väderförutsättningar för fotografering i form av dimma, ligga kvar i sängen ett tag till. Det blev ingen fototur den dagen. Hela dagen gick i lite av ett töcken. Det bara blir så ibland.
Jag bestämde mig i alla fall att använda nästkommande dag till att bege mig ut till en ny plats där bokskogen fortfarande lovade en del färger. Nu var det en frisk västlig vind som mötte mig när jag steg ur bilen. Inte det allra bästa kanske, men jag knegade på.
Det visade sig vara en otroligt vacker bokskog och det kändes något bättre. Jag såg en inbjudande, mossbeklädd grön låga i form av en bokstam på långt håll. Här var det läge för en fikapaus.
Har du varit med om följande förut: Efter en tid av trötthet och låga skaparambitioner vänder det plötsligt. Något eller någon blåser liv i dig igen och du fattar inte vad det var som tyngde ner dig tidigare.
Detta var i alla fall vad som hände mig på den där bokstammen med en kopp kaffe i handen. Vändningen är svår att förklara, men man blir naturligtvs glad när det sker. Ofta är det små saker som leder till en plötslig höjning av energin. Tänk om det gick att styra den där förändringen i det mentala tillståndet. Kanske gör det det också. Bara handlingen att tvinga sig upp och ut trots yttre dåliga förutsättningar ger ju större möjligheter att hitta den där vändpunkten än att bli kvar i ett destruktivt läge. Fortsättningen av dagen i bokskogen blev en ren glädjekälla där motiven presenterade sig på ett enkelt och intuitivt sätt. Dessutom har den nya nivån av energi hållit i sig.
Berätta gärna om vad du gör för att hitta den där vändningen!
