Jag kommer fram till den lilla gården i skogen lagom till dess att regnet upphört. Nedanför boningshuset breder en gräsbevuxen hagmark ut sig, först som en sluttning neråt för att sedan övergå i en backe innan skogen tar över. Några förväntansfulla fågelskådare har tagit plats framför husets häck. Ingen har inte sedan lunchtid sett lappugglan och några misströstar och förbereder sig för att åka därifrån. Just då nås en av skådarna av ett telefonsamtal från sin kompis bara några hundra meter bort. Den sitter i skogen! Nåväl efter att ha kommit till platsen precis lagom för att få se fågeln flyger iväg funderade vi: Flög den inte ner mot åkermarken vid gården? Precis lagom till dess att vi kommer dit observeras ugglan i en björk varifrån den sedan elegant svingar sig ner och sätter sig spanande på en stolpe knappt femtio meter från oss. Den verkar relativt obekymrad om vår närvaro, men flyger bortåt efter ett tag. Snart är jag ensam kvar efter att övriga nöjda lämnat platsen. Lappugglan återvänder efter så småningom och jag får vara med om en oförglömlig timme där den som närmast placerar sig ungefär femton meter bort på en vedtrave. Några gånger gör den ett dyk ner i gräset, men någon fångst blir det inte.
En regnskur lockar fram knotten och dessutom börjar batteriet i kameran tryta, men jag får allt snällt vänta till dess att fotoobjektet har tagit till vingarna och flyttat sig längre bort. Denna gång försvinner den in i skogen igen och jag kan lugnt ta mig till bilen och med ett fånigt leende på läpparna åka hemåt med några hundra bilder på denna uttrycksfulla fågel på minneskortet.
Som namnet antyder är lappugglan en fågel som normalt ses längre norrut, även om inte just Lappland är området som den helst vistas i. De senaste åren har denna otroligt vackra fågel observerats på flera platser i södra Sverige och glatt många med sin oblyga närvaro och bildsköna ansikte.
