Jag har med stort intresse följt hur människor den senaste tiden samlas för att visa sympatier för offren till polisvåldet i USA trots rådande coronapandemi. Det känns hoppfullt att vi inte längre tolererar en brutal och orättvis behandling av våra medmänniskor (jo, en liten svans har passat på att utnyttja demonstrationerna för annat syfte).
Skulle vi också på samma sätt ge utlopp för vår frustration inför utrotandet av våra medlevande varelser i den biologiska mångfalden. Det pågår mitt framför våra ögon, om än inte så uppenbart som våldet mot våra medmänniskor. Om vi inte börjar att visa respekt mot allt levande på planeten kommer vi själva snart att hamna på ättestrupans rand. Coronapandemin kommer då att vara som en mild västanfläkt i jämförelse.
I Sveriges skogar pågår idag ett veritabelt krig när gamla, för den biologiska mångfalden ovärderliga skogar, får ge vika för granplantager, allt i klimatnyttans och ekonomins namn. Hur kunde det bli så att det är bättre för klimatet att ta bort alla träd, även grenar och rötter än att låta skogen stå och lagra koldioxid? Ett kalhygge läcker koldioxid och det tar årtionden innan nya plantor kan kompensera för detta. Den tiden har vi inte. Om vi i stället låter den riktigt gamla skogen stå och sluta med kalhyggesbruk på övriga ytor så kommer upptaget av koldioxid att öka och de arter som är beroende av gammal skog får en chans att överleva.
Vi ser med stor indignation hur regnskogarna krymper i förfärande snabb takt, men vi behöver bara titta på hur våra gamla skogar förvandlas till granplanteringar för att inse att vi inte är så mycket bättre själva.
Några tankefel i det svenska skogsbruket
Det är bra att avverka skog för råvarorna i form av virke ersätter t.ex. betong som är mer miljöbelastande: Javisst men 80% av skogsråvarorna går till kortlivade produkter som t.ex. papper. Hamnar snart i någon sopförbränningsugn och koldioxiden frigörs.
"Vi har aldrig haft så mycket skog som nu" är ju en känd fras. Vad man då jämför med är hundra år bakåt i tiden då det skövlades mycket skog. Om vi ser i ett längre perspektiv bakåt inser man snabbt att det är en ren lögn. Dessutom är det en definitionsfråga. För mig är inte en nyplantering med gran en skog eller för den delen en 40-årig granskog där alla träd är lika gamla. En skog innehåller flera arter av träd i olika åldrar med gott om död ved och en rik flora och fauna. Den skogen finns inte mycket kvar av utanför reservaten.
Biobränsle från skogen kan rädda klimatet: Allt som förbränns släpper ut koldioxid - även biobränsle från skogen. När skogen huggs ner och man rensopar marken på grenar och rötter frigörs en mängd koldioxid från marken som det tar flera decennier innan ny skog har lyckats att kompensera för. Dessutom blir miljön steril. De arter som fanns här förut har tvingats på flykt och lär inte komma tillbaka igen.
Det pågår en artutrotning som vissa kallar för den sjätte utdöendet. Vi förfäras med all rätta när vi läser om hur många fotbollsplaner regnskog som avverkas i timmen i Amazonas, men vi bör nog också se till våra egna miljöer där arter försvinner i en rasande takt på grund av att vi inte kan förmå oss till att ta de hänsyn som krävs för att våra medvarelser också ska få leva. Jag skulle önska en våg av protester lika stark som för den vi sett den senaste tiden när det gäller alla människors lika värde, en Green Life Matters-rörelse som tvingar våra styrande till åtgärder för skyddande av den biologiska mångfalden. Dags att start den nu!
