Vi får ju ofta höra att vi har gott om skog. I själva verket har vi aldrig haft så mycket skog som nu. Detta påstående är bedrägligt. En skog är så mycket mer än träd. En skog är summan av alla arter som funnit sitt livsrum här sedan årtusenden och utvecklat ett förhållande till varandra, en väv av livstrådar som vi kallar en biologisk mångfald. Här finns flera trädslag i olika åldrar och död ved i olika stadier av förmultning. Naturliga gläntor ger utrymme åt ny växtlighet när de gamla träden gjort sitt.
Är då bilden ovan en skog? Nej, för mig är det en trädplantage, en odling där man producerar virke för vårt outsinliga behov av pappersprodukter (och en och annan stock för att bygga med). Det kan se vackert och ordningssamt ut i våra ögon, men i en välmående, artrik skog är ingenting välordnat. Där finns det plats för insekter, fåglar och en rik undervegetation under trädkronor av olika slag och ålder.
Dessa två bilder får representera miljöer som, även om de varit påverkade av människan, väl liknar vad jag vill kalla en skog.
Är det svårt att hitta en riktig skog idag? Jag skulle vilja säga att det är inte lätt att få uppleva den riktigt gamla något så när orörda skogen. Den förekommer nästan enbart, åtminstone här i södra Sverige, i naturreservaten. Däremot finns det fortfarande öar i den monokultur som uppkommer efter kalavverkningar, som kan betraktas som värdefull skog biologiskt sett. Dessa miljöer krymper allt mer i takt med skogsindustrins hunger efter timmer och massaved.
Finns det då ingen möjlighet att bruka skogen utan att förbruka den på det destruktiva sätt som kalhyggesbruket innebär? Jo, det finns och är på frammarsch, men det får bli ett ämne för ett särskilt inlägg, det och skogens möjlighet att rädda klimatet.