Visst kan det kännas skönt att säga "jag gör det sen". Det betyder ju att just nu behöver jag inte ta tag i det som kanske känns lite jobbigt. Det kan vänta. Samtidigt är det ungefär som att kissa på sig. Det känns bra för stunden, men kommer surt efteråt. Hur lätt är det inte att det där "sen" övergår till ett "aldrig"? Många gånger funderar jag på saker som jag skulle frågat mina föräldrar om, men som inte blev av. Kanske var det lite jobbiga saker eller också var inte intresset att få veta tillräckligt stort - "jag tar det sen".
Ett mera vardagsnära förhållningssätt till detta adverb är när vi bestämt oss för att träna eller idka någon annan hälsofrämjande aktivitet. En viss tröghet i starten ger oss flera skäl att utbrista "Jag har inte tid nu. Jag tar det sen. I morgon kanske".
Tog en fikapaus i skrivandet och hustrun, nyss inkommen från grönsakslandet, påpekade att det var så skönt att jobba ute i trädgården. Hörde mig själv säga: "Ja, jag kommer ut sen". Det lilla ordet har en förmåga att framkalla ett dålig samvete också för saker man borde gjort.
Ute i naturen finns det inga "sen", eller? Det höstgula lövet som dansar ner från sitt fäste hade nog inte valet att skjuta på stunden för nedfallet. Inte heller hejdar sig vattnet i forsen för att det är jobbigt att falla utför densamma. De bara gör. Tror inte heller att lejonet på savannen som ligger och slöar inte tänker "vad jobbig det är att jaga. Jag gör det sen".
När nu hela världen befinner sig i ett krisläge skapat av oss själva behöver vi förvandla en väldig massa "sen" till en mängd kraftfulla "nu". Detta gäller allt från det personliga planet till samhället i stort. De stora samhällsfrågorna blir lätt tröga och i planeringens namn förvandlas lätt åtgärder som borde vara akuta till ett "sen". Jag läste nyss en undersökning som gjorts av Skogsstyrelsen där man kommit fram till att om vi minskar avverkningen av skog men bara 10%, så behålls koldioxid motsvarande mer än hela vägtrafikens totala utsläpp som en kolsänka - 10 miljoner ton per år! Ett kraftfullt "nu" - inte "sen"! Om viljan finns borde det vara en åtgärd som vi skulle kunna vara överens om. (Visst ja, jag glömde det där om att vi måste ha tillväxt!)
Hur är det då på det personliga planet? Det finns säkert många "sen" här också. Jag köper den där snofsiga höstjackan fast det hänger flera fullt fungerande, hela och rena plagg i garderoben. Sen behöver jag inte mer, eller? Nej, jag är nog inte bättre själv. När det kommer ut en ny kamerapryl kanske jag slår till och tänker att nu blir det bättre bilder med det här nya objektivet, det här nya stativet eller någon annan nödvändig tingest. Sen behöver jag inte mer.
Ett annat farligt ställe att använda ordet "sen" på är när vi funderar på livsval av olika slag. Ibland har vi stora eller små drömmar som vi skulle vilja förverkliga. Förändring kan ju vara lite jobbigt. Vi blir rädda. Tänk om det misslyckas. Jag tar det "sen". Så går livet vidare och rätt som det är är det för sent. Tänk, det är bara att lägga till ett t till "sen" och chansen är förbi! Ofta har jag märkt att när jag bestämt mig för att förverkliga något, öppnas det dörrar lite här och där som hjälper till på vägen. Så var det när jag gav ut min bok om "Jätteträd". Projektet blev av och gav ny kunskap och en inre tillfredsställelse.
Tveka inte att förverkliga dina drömmar och inse dessutom att det du gör nu, även om det bara handlar om att till exempel köpa mer ekologiska varor, har betydelse för framtiden på vårt enda klot. Minska på "sen" till förmån för fler "nu".