Tåget anlände punktligt till Örnsköldsviks Central och äventyret vid Höga Kusten kunde ta sin början. Efter en natt på hotell äntrade vi lokalbussen som tog oss till Köpmanholmen. M/s Ulvön stod beredd att frakta oss över till den lilla ön Trysunda med sitt pittoreska fiskeläge. Halvvägs till destinationen brakade regnvädret löst. Riktigt spännande att se när tunga droppar piskade de gråa vågorna. Det blev en bra stunds väntan i den lilla kuren i hamnen innan det ens var att tänka på att ta sig till vandrarhemmet i andra änden av samhället.
Nåväl, regnet upphörde och vi kunde börja utforska ön som till vår förvåning bjöd på riktig fin gammelskog och som kontrast en varierande kust med välformade stenar i klapperstensfält som klapprade i takt med vågorna i den tilltagande vinden. Marken i skogen bjöd på flera intressanta inslag av örter. Linnea fans precis överallt och pyrolaväxter trivdes också med diabasberggrunden under sina rötter. En äng ståtade med flera exemplar av låsbräken av åtminstone två olika arter.
Tanken var att vi skulle stanna två nätter på denna lugna och bilfria ö. Det gick knappast att komma i kontakt med yttervärlden via nätet, men då och då smög sig mejl och meddelande in i telefonen. Ett sådant förmälde att all färjetrafik dagen efter var inställ på grund av stark vind och högt vattenstånd. Jaha ja, halva priset från vandrarhemsvärdarna på en natt till var ju bra. Nog fanns det att utforska och det var dags att åter ta sig till västra sidan där vågorna nu gick riktigt höga. Mäktigt att skåda och fotografera.
Den tidiga färjan tillbaka till fastlandet var försenad dagen efter att Hans hade lugnat ner sig. Resultatet blev en missad buss till Örnsköldsvik där vi hade hyrt bil. Jodå, det gick en buss tre timmar senare.
Slutklämmen blev lite regnig, men ändå rätt ok upplevelse av resterande del av Höga Kusten.
Ja just det, sedan skulle vi ju ta tåget hem igen. Mellan Hudiksvall och Söderhamn hade det ju varit en urspårning så buss fick ersätta. Här får jag ge SJ en eloge för smidigt arbete med att få det hela att fungera ändå utan att vi missade någon anslutning.
Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Trysunda och gärna med en övernattning. Man kan få frukost på vandrarhemmet och även en lunch om man inte har för stora pretentioner. Kusten, skogen och det lilla fiskeläget på en rofylld plats är höjdpunkterna att ta med sig hem. Så även om vi blev inblåsta så känner vi oss inte blåsta på upplevelser.
