För några dagar sedan fanns de där, underhållande oss med sina flygkonster. Det var full fart på fartövningarna över trädgården och sedan en stunds vila i den högsta björken. Numera finns inga luftledningar vare sig för el eller telefon för svalorna att vila sig på, så det får duga med våra höga träd. Idag är luftrummet tomt på dessa flygande virtuoser och vi får nöja oss med tjattrande pilfinkar, tjatande skator och tjippande mesar. Det är bara att vänta på vårens ankomst som kan råda bot på denna saknad och välkomna svalorna tillbaka igen.
Nåväl, hösten har mycket att glädjas över i naturen. De senaste dagarnas dimmiga mornar har varit trevliga upplevelser även om inte solen har brutit igenom och åstadkommit de ljusfenomen som fotografer är ute efter. Dimman i sig skapar landskap där oväsentligheter döljs till förmån för huvudmotiven. Jag gillar oreserverat all sorts dimma (kanske inte om jag ska köra bil en längre sträcka förstås).
Oktobers höga luft och färgprydda lövträd hör kanske till en av de bästa månaderna på året. Jag har heller inga problem med den mörka tiden i november och december. Fotomässigt gäller det att hitta motiven efter årstiderna oberoende på vilken tid på året almanackan visar. Vi är lyckligt lottade som bor i ett land där landskapet varje år förändras från vit vinter till knoppande vår och frodig sommargrönska och så småningom till höstens nedbrytningstid med löfte om en nystart.
